Praktisk guide

Uppdaterad 15 oktober 2026 · 6 min läsning

Dricks i Wien: hur mycket du ger, och när

Fem till tio procent täcker nästan allt. De svårare frågorna är hur du lämnar över dricksen, vad kortterminalen frågar dig och om en transfer till fast pris redan inkluderar den. Det gör den inte.

5–10 %
täcker nästan varje situation
Kontanter
enklaste vägen, men kort funkar också
Aldrig obligatoriskt
ingen serviceavgift är föreskriven i Österrike

En obligatorisk serviceavgift är inte föreskriven i Österrike, och den är ovanlig på en nota i Wien — ändå värt en blick på kvittot, för om service redan är inkluderad ska du inte betala den två gånger. Ingenting är obligatoriskt, och ingen reagerar illa om du inte ger något alls. Vad som finns i stället är en vana, och den är anmärkningsvärt enhetlig: fem till tio procent, överlämnade i samma stund som du betalar. Den meningen besvarar det mesta som besökare vill veta. Resten av den här sidan handlar om situationerna där det inte är riktigt så enkelt.

Den korta versionen

Var Hur mycket I praktiken
Bokad transfer 5–10 % Ingår inte i det fasta priset. Det är servicen som räknas, inte sträckan.
Taxi med taxameter Avrunda uppåt, ca 10 % En resa på 14,20 blir oftast 15 eller 16.
Restaurang 5–10 % Säg summan du vill betala när servitören nämner notans belopp.
Kafé eller bar Avrunda uppåt 4,60 blir 5. På kaffehusen förväntas det mer än på barerna.
Piccolo, städpersonal 1–2 € per väska eller dag Läggs i rummet, inte i handen. För hotell finns ingen officiell siffra — det här är en tumregel.
Frisör, guidad tur ca 10 % Samma logik som på restaurang.
Butiker, apotek, biljettluckor Ingenting Förväntas inte, och blir närmast pinsamt om det erbjuds.

I taxin — och i den bokade transfern

En Wientaxi med taxameter är enkel: du avrundar uppåt, eller lägger på ungefär tio procent på en längre resa. En förbokad transfer känns annorlunda, eftersom priset var avtalat innan någon satte sig i bilen — och passagerare antar ofta att saken därmed är klar.

I vårt fasta pris ingår ingen dricks. Det täcker resan, fordonet och väntetiden. Om du ger något utöver det är ditt beslut, och det bör följa den service du faktiskt fick — inte resans längd. De flesta förare blir glada för fem till tio procent; på en resa in till centrum för 44 € är det ungefär 2 € till 4,50 €. Om en förare verkligen gjorde din ankomst lättare finns det ingen övre gräns.

Vi säger det öppet, eftersom det verkar i båda riktningarna. En förare som vet att god service uppmärksammas beter sig annorlunda än en med enbart fast lön: han tittar på ankomsttavlan i stället för på klockan, han bär den tunga väskan utan att bli tillfrågad, och han vet vilken hotellentré som faktiskt är öppen klockan sex på morgonen. Det är det du betalar för när du ger dricks — det är ingen avgift, det är en signal.

Och det verkar också åt andra hållet. Var föraren sen, ovänlig eller körde han illa, är det ett fullt legitimt svar att inte ge något, och det säger oss något vi behöver veta. En dricks som du ger av förlägenhet hjälper ingen.

Så lämnar du faktiskt över den

Här snubblar besökare, eftersom Österrike gör det annorlunda än den engelskspråkiga världen. Man lämnar inga pengar på bordet. Mynt som ligger kvar efter att du har betalat ser ut som något du glömt, och på ett fullsatt kafé kan de hamna hos fel person.

I stället är dricksen en del av betalningen. Servitören kommer till bordet och säger beloppet. Du säger summan du vill betala — dricks inräknad — och lämnar över pengarna. En nota på 18,40 blir ”tjugo, tack”, och de 1,60 kommer inte tillbaka. Vill du att just växeln ska stanna kvar är frasen ”stimmt so”: det var allt, behåll den.

Detsamma gäller i taxin och i transfern. Du säger totalsumman du vill betala, eller räcker över en sedel och säger ”stimmt so”. Ingen räknar något framför ögonen på dig.

Kontant eller kort, och vad terminalen frågar

Wien tar kort nästan överallt, och dricksen kan läggas på kortet också. På restauranger, kaféer och barer frågar terminalen i allt högre grad själv efter den, ofta med procentsatser redan ifyllda — ett förslag du är fri att tacka nej till, sänka eller byta mot din egen siffra. I en taxi eller en transfer fungerar det annorlunda: säg vilket totalbelopp du vill betala innan föraren startar kortbetalningen, för dricksen måste ligga inne i det belopp som dras.

Kontanter gör det ändå enklare: ha lite kontanter på dig. Mycket behövs inte — en näve mynt och ett par små sedlar täcker en vecka av kaffe, taxi och piccolo. Det fungerar där en terminal inte har något dricksfält alls, det håller beloppet precis där du vill ha det, och ingen behöver göra om en betalning som redan har gått igenom.

Där ingen förväntar sig något

Stormarknader, bagerier, apotek, myndigheter, museikassor, kollektivtrafiken. Ingenstans där förväntas något, och den som erbjuder det möts av ett artigt nej eller tyst förvåning. En sak ser ut som dricks men är det inte: vissa offentliga toaletter i Wien tar en avgift vid vändkorset. Det är en avgift för att använda den, den är inte frivillig, och den går inte till någon som dricks.

Frågor vi faktiskt får

Förväntas dricks i Wien?

Förväntas är ett för starkt ord, men det är normalt. Ingen springer efter dig på gatan, och ingen obligatorisk serviceavgift är föreskriven i Österrike — titta ändå på notan, för om service redan är inkluderad ska du inte betala den två gånger. På restauranger, kaféer och i taxibilar hör dricks till rutinen, och att inte ge något alls märks. Fem till tio procent täcker nästan varje situation.

Ingår dricksen i transferpriset hos ATAV?

Nej. Vårt fasta pris täcker resan, fordonet och väntetiden — dricks ingår inte. Om du ger någon, och hur mycket, är helt upp till dig och beror på servicen du fick. De flesta förare blir glada för fem till tio procent, vilket på en resa in till centrum är ungefär 2 € till 4,50 €. Det finns ingen övre gräns om du var riktigt nöjd.

Hur ger jag dricks på en restaurang i Wien?

Du ger den när du betalar, inte genom att lämna mynt på bordet. Servitören säger totalbeloppet, och du säger summan du vill betala med dricksen inräknad — säg ”tjugo” för en nota på 18,40 — och du får växel på det beloppet. ”Stimmt so” betyder: behåll växeln.

Kan jag ge dricks med kort i Österrike?

För det mesta ja, men det beror på var du är. På restauranger, kaféer och barer i Wien frågar terminalen i allt högre grad själv efter dricks, ofta med procentsatser redan ifyllda — de förslagen är frivilliga, och du kan tacka nej till dem eller skriva in ditt eget belopp. Hos en förare: säg vilket totalbelopp du vill betala innan kortbetalningen startas, så att dricksen är en del av det belopp som dras. Kontanter är fortfarande den enklare vägen, så några mynt och små sedlar är ändå värda att ha med.

Hur mycket dricks ger jag en taxiförare i Wien?

Avrunda uppåt, eller ungefär tio procent på en längre resa. Vid 14,20 på taxametern betalar de flesta 15 eller 16. Vid en förbokad transfer till fast pris gäller samma logik — du bedömer servicen, du räknar inte om priset.

Var bör jag inte ge dricks i Wien?

På stormarknader, apotek, bagerier, myndigheter och vid biljettluckor. Ingen förväntar sig något där, och att erbjuda det kan bli pinsamt. Offentliga toaletter är undantaget åt andra hållet: vissa tar en avgift vid ingången, och det är en avgift, inte dricks.

Ett pris som avtalas i förväg

Från 44 € per fordon in till centrum — fastställt vid bokningen, inte räknat på en taxameter. Vad du lägger till efteråt är upp till dig.

Se priser

Varifrån det här kommer

  • Vår egen praxis, fastlagd av ägaren
  • Wiensk vardagssed för överlämnandet i kontanter; kortterminaler enligt ORF Wien, 16 september 2026
  • Kort- och notaavsnitten senast kontrollerade den 15 oktober 2026